Declaration
Jag kan utan minsta tvivel säga att utan er, min familj och släkt, hade jag inte ens varit i närheten av var jag är idag. Allt jag har uppnått har ni stått bakom till olika grad, vad jag än har gjort. Det är tack vare er jag är den jag är och där jag är. Jag älskar er mer än jag någonsin kan beskriva i ord och det kommer jag alltid att göra.
Det jag egentligen vill säga är: det är ett privilegium att få ha er som mina närmaste, ni har gjort mitt liv värdefullt och jag älskar er över allt.
Stora kramar,
Emma
Käraste Emchen, det är alltid med samma glädje och tacksamhet vi tar del av din tillvaro och snart får vi krama varandra igen! Vi längtar också, må du tro! Vi behöver och formar varandra, raring! Välkommen hem och hälsa din David!
Älskade lilla unge (ja, du kommer alltid att vara min lilla unge ;P, vi är så oerhört tacksamma över att få ha dig i vårt liv! Det är en rikedom att ha fått och fortsätta följa din utveckling. Det är inspirerande med din kreativitet, din intelligens, din beslutsamhet och ditt mod. Trots sjukdomen har du kämpat på och klarat allt bättre än de flesta. Att få följa din kamp har varit lärorikt och gett mig nya perspektiv som jag är oändligt tacksam för. Jag har blivit en klokare och mer ödmjuk männsika tack vare dig!
Pappa och jag brukar ofta prata om hur tacksamma vi är över att ha fått två så fina flickor! Så det är inte bara du som är tacksam och glad, vännen. det är verkligen ömsesidigt!
Vi längtar efter dig alla fem i huset! Jag kan bara tala för mig, men för mig är det så att det finns ett tomrum när du inte är hemma. Du fattas mig, ibland är känslan så stark att det nästan gör fysiskt ont i mellangärdet. Men jag brukar känna glädje över det, för det betyder att vi har ett starkt och viktigt band, för alltid!
Jag älskar dig oändligt mycket mitt gullefjun!
Kramar (hårda, långa, många) från din mamma
Emma!
Även om det har varit många jobbiga stunder har de fått oss alla att komma närmare varandra och växa som människor. I slutändan är det de fina minnena som hänger kvar. Din sjukdom har aldrig varit DU, du har alltid varit syrran med det största hjärtat och omtanken.
Jag älskar dig, längtar tills du kommer hem.
Puss och kram!
Tove
Hej, allra finaste Emma!
Som du vet fick du och jag en alldeles egen stund precis i början, när mammisen låg på upp-vak och sen blev omplåstrad. Redan då svämmade mitt hjärta över bara av att få se på dig. Du var verkligen det häftigast jag sett. Då började äventyret!
Även idag, snart 20 år senare, svämmar mitt hjärta över bara jag tänker på dig, din spännade utveckling, din fantastiska personlighet, din kamp mot sjukdomen, de fina människor du har knutit till dig (särskilt då svärsonen David, förstås), och ditt stora hjärta. Mitt hjärta bara sväller och du gör mig så lycklig! Välkommen hem, Emmis
Pappa
Suck; ibland blir det så kosntigt med text och inlägg...
Hur som helst; glömde jag säga at jag bokat hotell för mig och mammis? Vi ses snart!
//Paps
