DSG

Min fix-idé om hund har inte gett med sig. Eller, fix-idé känns inte som rätt ord. Längtan är rätt ord. Yearning. Även om min uppfattning är att yearning har en lätt sexuell ton så känns det som det ordet som känns mest träffande. Hmm... det där lät fel, jag ska försöka förklara. För mig innebär ordet yearning en djup och intensiv längtan, en längtan som suger i bröstet. En längtan som tar upp större delen av ens vakna tid. Som känns som en grop i bröstet och får en att känna sig ofullständig. Det låter kanske larvigt och det är kanske en fix-idé ändå. Men det känns inte så.
Ibland kan jag få idéer för mig, idéer om att ta studieuppehåll och åka till Afrika och volontärarbeta. Idéer om att åka till Burma och jobba på tigeruppfödningshem med munkar. Idéer om att göra en soulsearch och bara chocka sinnet med upplevelser. De idéerna håller jag oftast hemliga, som önskningar, om någon hör dem slår de inte in. Oftast lyckas jag inte, jag har ju, som konstaterat, en impulskontroll som en treåring. Jag försöker jobba på impulskontrollen, behärska mig, tänka realistiskt. Överväga för och nackdelar och vara moget inställd till frågan, Men jag brukar inte hinna planera ordentligt förrän jag inte kan låta bli att avslöja min idé och direkt när den är sagd, när den har lämnat munnen, så förlorar den sitt skimmer. Den förlorar sin magi och sin storhet. Den blir vardaglig, förminskad. Min stora dröm, mitt livsförändrande äventyr, sammanfattas i en alldaglig mening som: "Men vad kul! Jag har också funderat på studieuppehåll". Och så är den förstörd. Oftast kan det vara ganska jobbigt att känna den skimrande varma drömmen skingras, att riktigt känna hur den som en suck lämnar kroppen. Hur den sugs ut ur hjärtat genom munnen i samma stund som orden är sagda. Det är nästan så att jag kan se den sväva i luften för att sedan skingras precis när jag försöker ta tillbaka den.
Jag kan inte släppa tanken på att ha en egen hund. Jag har hittat rasen jag vill ha, jag har kollat upp olika kennlar, jag har planerat och funderat på när jag borde skaffa hunden för att jag ska kunna vara hemma ordentligt med den. Jag håller på att tänka ut en plan och det är inte bra. För jag inser någonstans långt inne i den rationella delen av min virrvarriga hjärna att det inte kommer att gå. Att det inte går att få ihop. Det gör mig så fruktansvärt ledsen att inse det, så nu tänkte jag att om jag delar min idé med er. Om jag skriver ut den här, för allmän beskådan, så kanske den förlorar sin charm, den kanske slutar skimra.
Berätta något trevligt om er som jag kan läsa, det är mysigt att höra vad ni har för er och tänker på. Inte efter det här inlägget utan i era liv i övrigt.
Stor kram!

Kommentarer
Postat av: farmor

Käraste Emchen!

Jag tror att de flesta av oss vet hur yearning känns.

Längtan - oftast vid fel tidpunkt, för då är den som starkast - efter en hund, en baby, en exotisk miljö... I själva verket är man förälskad i själva längtan (du talar om den varma drömmen)och när den konfronteras med vardagen smulas den sönder och förintas för att obönhörligt återfödas som en ny dröm.

Jag har lärt mig att misstro "skimret" som ett guldstoft, en flykt från den påtagliga verklighet vi lever i, den verklighet som plötsligt fäller masken och visar sig vara lika underbar som det vi dagdrömde om.

Vovven kommer när tiden är mogen, solskenstös!

Kram!



2011-02-19 @ 21:57:06
Postat av: Mamma

Äsch, det mesta går om man vill, det är bara olika svårt. Och behovet av att drömma, och fullfölja drömmar, har du nog från mig. Även om min impulskontroll är ännu sämre än din. Pappa har ju konfronterats med mya inredningsdetaljer (bokhyllor, större gradinsuppsättnignar m.m.) när han kommit hem, ja till och med en ny hund (Morris). Kanske inte alltid den smartaste idéen just i stunden, men det har ändå alltid blivit bra i längden. Tja, med undantag för pappas och min hamster under studeitiden kanske... Nattvaket djur i litet studentrum - riiiiktigt dålig idé. ;P

Men man lär sig av det med, och en roliga historia är det idag! :D Det brukar heta att männsikor som ligger på dödsbädden sällan ångrar det dom gjort, men desto oftare det dom INTE gjort... Viktigt att våga för att utvecklas och veta vem man är/vill vara. Fegisar förblir där dom är!

I vår vardag är det som vanligt - du vet hur det brukar vara! Jobb, jobb, jobb, hundpromenader, hundpromenader, hundpromenader, sport, sport, sport etc. Men jag har varit riktigt duktig! har installerat en multifjärr som ersätter ALLA fjärrar till vår TV, DVD,hemmabio, digitalbox från både Telia och Boxer. :D Nu skulle jag bara behöva Davids hjälp att begripa hur vi ska kunna få ut hemmabio-ljudet från båda digitalboxarna utan att behöva byta kontakt manuellt. Men det får vi ta när han är i stan nästa gång...

Snart kommer Anosche hit och äter middag och sedan blir det Singstar-duell mellan å ena sidan pappa och mig, å andra sidan Anosche och Tove. Håll tummarna för gamlingarna! <3 <3 <3

2011-02-20 @ 17:21:05
Postat av: Pappa

Ledsen Emma!

Du har dåligt påbrå när det kommer anpå impulskontroll. Vår hamster Sebastian är ju ett tydligt exempel på det... Äh, skaffa en hund veta! :-)

Ta en valpar till sommaren. Ha den här över lovet och ta med den hem till hösten!

Vill du/ni ha sällskap? Jag kan komma ner på onsdag efter jobbet o stanna en- två nätter... Måste vara i Stockholm fredag morgon ...

Kram, pappa

2011-02-20 @ 18:44:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0