Startlinjen
Idag ska jag läsa klart lite saker som egentligen borde ha klarats av i veckan. Sedan är det dags att öra en planering för Tenta-P. Det känns galet att jag redan är här. Men nu börjas det. Nu ska det klaras av. Efter nyår går jag garanterat under jorden och läser och dagarna innan lär inte vara helt fria heller.
Önska mig lycka till...
Kram
Önska mig lycka till...
Kram
Humor
Den här artikeln är inget annat än humor. Ingressen, ämnet, åsikterna... Det förgyllde min dag.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8213005.ab
"Dess ringa längd, glesa grenar och allmänt sorgliga uppsyn"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8213005.ab
"Dess ringa längd, glesa grenar och allmänt sorgliga uppsyn"
Torsdag
Idag är jag hemmaliggande med magont och spenderar tiden med att avsluta benet och fotens anatomi. I min deskriptiva anatomibok är 30 sidor endast om foten. 30 sidor fot... Ingen fysiologi, endast lite mekanik. Alltså 30 sidor strukturer. Och jag som alltid bara tänkt klumpar för gång om mina fötter.
Anatomi är lite av ettt hjärteämne för mig just nu, man får en helt ny respekt för kroppen när man inser hur intrikat och finstämd den är. Att lära sig om kroppen i ett helhetsperspektiv, med fysiologi, embryologi osv, är bitterljuvt. För tillsammans med känslan av att stå inför något stort och mystiskt finns irritationen över att så mycket i kroppen tycks ske slumpartat. Man brukar säga att patienter ser möjligheter medan läkare ser sannolikheter och jag börjar förstå vad de menar. Ett exempel är att få barn, något som ses som nästintill självklart, vi är ju trots allt nära fem miljarder människor i världen. Faktum är att 70% av de ägg som befruktas, alltså 70% av de embryon som existerat, dör redan uner de fem - sex första veckorna i livmodern. Av de resterande 30% är det endast 5% som föds "normala". Inräknat i normalkategorin är de barn som har så pass milda sjukdomar att de inte dör under sina första år. Fem procent. Det är egentligen ganska fantastiskt. När man sedan läser om befruktningsprocessen och fosterutvecklingen blir iallafall jag förundrad över att det är så många som föds normala. Det är så otroligt mycket som kan gå fel.
Förlåt för flummandet, ibland måste man skriva av sig lite.
Snart ses vi hemma i Uppsala!
Stor kram!
Anatomi är lite av ettt hjärteämne för mig just nu, man får en helt ny respekt för kroppen när man inser hur intrikat och finstämd den är. Att lära sig om kroppen i ett helhetsperspektiv, med fysiologi, embryologi osv, är bitterljuvt. För tillsammans med känslan av att stå inför något stort och mystiskt finns irritationen över att så mycket i kroppen tycks ske slumpartat. Man brukar säga att patienter ser möjligheter medan läkare ser sannolikheter och jag börjar förstå vad de menar. Ett exempel är att få barn, något som ses som nästintill självklart, vi är ju trots allt nära fem miljarder människor i världen. Faktum är att 70% av de ägg som befruktas, alltså 70% av de embryon som existerat, dör redan uner de fem - sex första veckorna i livmodern. Av de resterande 30% är det endast 5% som föds "normala". Inräknat i normalkategorin är de barn som har så pass milda sjukdomar att de inte dör under sina första år. Fem procent. Det är egentligen ganska fantastiskt. När man sedan läser om befruktningsprocessen och fosterutvecklingen blir iallafall jag förundrad över att det är så många som föds normala. Det är så otroligt mycket som kan gå fel.
Förlåt för flummandet, ibland måste man skriva av sig lite.
Snart ses vi hemma i Uppsala!
Stor kram!
Fot
Bilder på fotens artärer (det är antagligen det läkaren menar när han pratar om många kärl) ur fyra vinklar.
Jag tittar jättegärna på beskrivningen när jag kommer hem!
Det ni ser på bilderna är alltså höger fot och (i ordning)
1. insidan
2. framifrån
3 utsidan
4. bakifrån
Jag tittar jättegärna på beskrivningen när jag kommer hem!
Det ni ser på bilderna är alltså höger fot och (i ordning)
1. insidan
2. framifrån
3 utsidan
4. bakifrån
Helg forts.
Och så var helgen slut, man han bara blinka så var det över. Jag har precis suttit och tittat på lårets muskler i ett 3D-program vi har via universitetsbiblioteket som heter Primal pictures. Otroligt bra när man inte riktigt kan se musklernas fästen och placeringar kors och tvärs och inte heller riktigt förstår hur kärlen och slingrar sig runt olika ben, muskler och bindvävslager. Nu har jag koll på höften och låret, bara underbenet och foten kvar... Hu.
Om en kvart börjar dessutom vår tvättid som jag har ansvar för idag (David är och pluggar i skolan) så det är bara att kasta sig ner i boken och fortsätta!
Här har ni de nerver och kärl som finns i höften och låret. (De gula är nerver, blåa är vener och röda är artärer)
Kram!
Om en kvart börjar dessutom vår tvättid som jag har ansvar för idag (David är och pluggar i skolan) så det är bara att kasta sig ner i boken och fortsätta!
Här har ni de nerver och kärl som finns i höften och låret. (De gula är nerver, blåa är vener och röda är artärer)
Kram!
Helg!
Nu är det dags för helg! Jag ska precis kila iväg och möta David och inhandla middag. Det är mysfredag med Grey's anatomy idag - Woho! Jag var väldigt pigg och uppåt under dagen idag men när jag kom hem slog det om som om någon hade tryck på en knapp. Illamående, darrig och trött är jag nu (för att svara på mamma och pappas omedelbara tanke - Ja jag ha ätit lunch) och det pluggande jag hade sett fram emot blev inte av. Nåja, då får jag jobba lite hårdare imorgon istället, that's life!
Dissektionen gick bra! Det var jobbigt när man tog paus och hade tid att tänka på vad man faktiskt höll på med, men när man stod därinne med skalpell och pincett i handen försvann allt annat och den lilla struktur man försökte skära fram ur bindvävslagren var allt som fanns i världen. Min dissektionskompis fick nästan bända ur instrumenten ur mina händer när hon skulle skära. Det föll mig ganska naturligt att dissekera. Jag har ju ganska stark mage när det gäller såna där saker som sår och dylikt och pincett och skalpell kändes väldigt naturliga i händerna. Jag gillar ju att pilla med saker. Så räkna inte bort mig från kirurginriktningen än ;)
Nu måste jag springa.
Stor kram!
Lite sådär såg det ut, fast huden satt kvar och det var mer bindväv och fett runt.
Dissektionen gick bra! Det var jobbigt när man tog paus och hade tid att tänka på vad man faktiskt höll på med, men när man stod därinne med skalpell och pincett i handen försvann allt annat och den lilla struktur man försökte skära fram ur bindvävslagren var allt som fanns i världen. Min dissektionskompis fick nästan bända ur instrumenten ur mina händer när hon skulle skära. Det föll mig ganska naturligt att dissekera. Jag har ju ganska stark mage när det gäller såna där saker som sår och dylikt och pincett och skalpell kändes väldigt naturliga i händerna. Jag gillar ju att pilla med saker. Så räkna inte bort mig från kirurginriktningen än ;)
Nu måste jag springa.
Stor kram!
Lite sådär såg det ut, fast huden satt kvar och det var mer bindväv och fett runt.
uppdatering
Igår var det strimmaavslutning och det var egentligen planerat att vi skulle till Ida och äta middag och förlänga avslutningen, men det var så få som kunde så det blir en Kick-off efter jul istället. Strimman handlade om gruppdynamik och vi diskuterade hur gruppen fungerade. Väldigt nyttigt men också mycket ansträngande.
Igår spenderades kvällen framför första säsongen av Grey's anatomy och jag tror att jag lyckats få David fast! Okej, kanske inte fast, men intresserad iallafall. Han erkände att han tyckte att det var roligt :) Själv blir jag helt pirrig av Grey's eftersom det får mig att tänka på när jag själv kommer vandra i sjukhuskorridorerna. Dessutom så har några av karaktärerna likadana stetoskop som jag!
Kram!
Igår spenderades kvällen framför första säsongen av Grey's anatomy och jag tror att jag lyckats få David fast! Okej, kanske inte fast, men intresserad iallafall. Han erkände att han tyckte att det var roligt :) Själv blir jag helt pirrig av Grey's eftersom det får mig att tänka på när jag själv kommer vandra i sjukhuskorridorerna. Dessutom så har några av karaktärerna likadana stetoskop som jag!
Kram!
Kandidatens tröst
Idag var jag på min första dissektionsvisning. Det var otroligt kul och häftigt att se alla strukturer man stirrat sig blind på i böckerna -på riktigt-. 3D, live, IRL. Man fick ju ta i dem också, vilket gjorde upplevelsen komplett. Något som inte var lika roligt var att se dem intakta huden på människan som låg där och bli påmind om att det inte är en anatomisk modell, utan en människa. Eller när man skulle vända preparatet och tog tag i handen, då gick det en kall kår på mig. Formalinlukten var inte heller den trevligaste. Imorgon är det vår tur att dissekera själva (ja ni hörde rätt). Imorgon står jag där med en skalpell i handen och är allmänt stirrig. Så idag blir det till att läsa om handens alla muskler, senor och ligament och memorera tills imorgon så jag kan hitta dem - läskigt.
Håller just nu på att göra blomkål och broccolisoppa för jag kan inte förmå mig att äta någon form av kött direkt efter den här eftermiddagen...
Håller just nu på att göra blomkål och broccolisoppa för jag kan inte förmå mig att äta någon form av kött direkt efter den här eftermiddagen...
Drag n' Hula
Pappa: Collective Soul – Not The One
Klicka på den så kan du lyssna på den i Spotify
Den roligaste delen i hela lejonkungen :)
Den är ännu roligare på engelska, därav det engelska klippet ;)
Klicka på den så kan du lyssna på den i Spotify
Den roligaste delen i hela lejonkungen :)
Den är ännu roligare på engelska, därav det engelska klippet ;)
If you're hungry for a hunk of fat and juicy meat
Eat my buddy Pumba here because he is a treat
Come on down and dine
On this juicy swine
All you've gotta do is get in line
Aaaaare you achin'?
Foooor some bacon?
He's a big pig
You can be a big pig too!
Not the one
I waltzed around you seven times
only to become the melody you never sang
Clouds of thought you filter through never to reason
While patiently your world still bleeds
Who shall be the one?
I'm not the one
Observera, detta är ingen text som kan appliceras på min verklighet. Det är helt enkelt texten till en låt jag har kommit att tycka om väldigt mycket.
only to become the melody you never sang
Clouds of thought you filter through never to reason
While patiently your world still bleeds
Who shall be the one?
I'm not the one
Observera, detta är ingen text som kan appliceras på min verklighet. Det är helt enkelt texten till en låt jag har kommit att tycka om väldigt mycket.
